felicia-

MIN ISOTRETINOIN-RESA

Jag började äta Isotretinoin 3 september 2013 efter mycket om och men, väntor fram och tillbaka till apoteken för krämer och antibiotika. Ni kan läsa här exakt hur det var innan min iso-kur: http://sundancekid.forme.se/2013/september/dag-1-med-isotretinoin-orifarm.html

Jag ska försöka komma ihåg så mycket som möjligt men det kan bli svårt, men jag kommer ihåg att torrheten på halsen kom redan vid dag 3, och detta var det värsta torra stället under hela kuren (och det är fortfarande lite torrt). Sen kom ytterligare lite torra områden under den första veckan, och jag tyckte att allt gick så fort! Trodde att finnarna skulle försvinna lika fort som biverkningarna kom. 

Min uppblossning kom under den andra veckan på kuren, tyckte att detta var jättejobbigt men samtidigt ett tecken på att medicinen håller på att ändra saker i min kropp. Uppblossningen höll i sig ett tag, eller ja många och nya finnar kom hela tiden under vecka 2, 3, 4 och 5. Fick även ont i ryggen under denna tid, men som tur är så försvann det. 

Mina torreksem kom vid dag 40 ungefär och dessa har också varit jobbiga. Kliat som en galning, har förlorat pigment i armvecken där jag hade eksemen. Tråkigt. 

Den 21 oktober fick jag höja dosen från 30mg/dag till 40mg/dag och det kändes verkligen bra. Tror att det var detta som räddade mig faktiskt. Märkte att finnarna torkade ut väldigt snabbt och att man nästan kunde "pilla" ut dem..

ja finnarna kom och gick ända tills jag åkte till Thailand i december. Efter solning (inte så mycket för min del dock, mest skugga) och saltvatten så försvann finnarna. Och de har inte kommit tillbaka sedan dess. Visst har jag haft någon finne här och där, men inte mer än en normal person. Och jag vet faktiskt inte hur mitt ansikte hade sett ut om jag inte åkte till Thailand. Det känns som att finnarna försvann där och inte kunde komma tillbaka sen pga iso. 

Efter avslutat kur kom huden dock lite ur balans, fick lite finnar och samtidigt panik för att jag trodde att acnen skulle komma tillbaka. Men nu efter nästan 3 veckor är huden så fin att jag knappt känner igen mig själv. Men samtidigt känner jag inte igen mig själv när jag ser tillbaka på mina gamla bilder, jag förstår inte nu hur jobbigt jag faktiskt tyckte att det var. Hur hemskt jag mådde över någon som jag inte kunde göra något åt. Och att jag trodde att folk tyckte att jag var ful och äcklig. Usch vill aldrig mer känna den känslan, herregud vad lycklig jag känner mig nu. Att olyckan kan sitta i ansiktet och komma ut från min egen kropp. Och att en medicin kan göra så att olyckan försvinner och att man mår så mycket bättre. Och det är skönt. Så himla skönt. Jag känner mig så mycket gladare. Jag skämms inte alls för mitt ansikte längre. Jag kan gå osminkad på stan, och att gymma bland hur många folk som helst är inte ens något jag tänker på. Jag kan se mig i spegeln utan att känna avsmak mot mitt ansikte. För nu är jag nöjd. Och nu ska jag aldrig mer klaga. Isotretinoin var det bästa jag har gjort. Har längtat så efter att få säga den meningen och nu äntligen! Och tack till er som har följt min lilla men samtidigt stora resa och gett så fina komplimanger. Och till mina fina vänner som alltid stöttar mig och är så jävla bra! 

Det kändes inte nödvändigt att lägga upp gamla bilder på hur jag såg ut innan, om ni vill se dessa så är det bara att klicka sig vidare i mitt arkiv!

19 dagar efter en 211 dagar lång kur. Bara ärr kvar som jag vet kommer försvinna! 

Kommentarer

Laddar kommentarer...
Visa alla kommentarer
Formuläret laddas